2015

Sopen -

Straight On Pin

Golftok

Rookien som kom spelade och segrade


Lugnt, behärskat och otroligt rutinerat sopade rookien Gunnar Lundqvist hem Sopen. Ska en rookie i Sopen spela så? Långt, rakt och disciplinerat? Njet.

 

En rookie i Sopen ska spela ödmjukt, stillsamt, men framförallt snett och vint och inte få till tre birdies redan på de första nio hålen. En klar miss från tävlingsledningens sida att inte informera om alla kriterier. En tävlingsledning som i övrigt skötte sig alldeles utmärkt.  Ödmjukhet och stillsamhet hade dock Gunnar tagit till sig men inte de grundläggande sneda, vinda slagen.


Redan efter två dagar stod det i princip klart att Gunnar Lundqvist skulle ta hem årets Sop som inleddes på Borås fina bana. Dit anlände man i shorts som ganska snabbt fick bytas till regnställ. Jacka på. Jacka av. Men inte störde det Rookien. Nej han gick på i sina ullstrumpor och fick ihop 40 poäng på startdagen. Är inte säker på att alla fick ihop den summan på tre dagar ens.


Kvällen avnjöts på Grand i Borås och var en av de bättre måltiderna som vi bjudits på. Kalventrecoten smälte i munnen och det gjorde Gebben i receptionen. Smälte alltså. Men det var allt…


Vi blir äldre och sängen hägrar allt tidigare och efter en god natts sömn och en otroligt god, stadig frukost gick resan vidare till Lysekils nya bana. Där inledde vi med en korvbricka och sedan var det svårt att böja sig. I vart fall träffa bollen. Jo jag träffade, men de två första bollarna smet utanför vita käppar som någon ologiskt satt upp vid vägkanten, så det var bara att gå vidare till hål två. Anders Westlings hydda hade dock inga problem med allt matintag. Han lyckades putta hem vinsten på Lysekils nygräddade bana men den dagens spel vill jag gärna glömma så vi hoppar raskt vidare till Skaftö Gk.  Där fick vi avnjuta en riktigt, riktigt härlig grillbuffé på fredag afton. Även denna kväll blev tidig. Dock hanns ett par sängfösare med hemma hos Sventofts.


Lördag. Regn? Eller? Prognoserna var svajande för Skaftö Gk men eftersom det duggade lite lätt strax innan starttid så blev det regnbyxa på.  Och jag slog till. Ordentligt! På första tee. Ojoj, bollen fick ordentlig backspin och stannade hela  1, 5 m snett fram. Vicken kanonträff! Vicken början även på denna dag! Men det ordnade upp sig och blev en bogey så det blev ändå en bra start som länge höll i sig. Till saken hör att vi dagen innan fått varsin numrerad boll av Mikael och han hade lovat en överraskning till den som klarade av att spela på alla 18 hål med samma boll. En utopi att på Skaftös bana. Men jag, och sex andra gjorde det faktiskt! Otroligt! Bara det en vinst att inte bli av med en massa bollar som man vanligtvis blir på denna minst sagt säregna bana.  Men det var nära att bollen försvann sin väg på sista hålet. Lite lägre utslag och den hade varit borta för alltid, nu fanns den på fairway. Gött!


Gebben, som också otroligt nog spelat på samma boll hade inte någon som helst kontroll på sina nerver på sista hålet. Han slog sin boll långt ut på drivingrangen och hade väl letat än idag om han inte väckts ur sin koma.


Lördagens  vinst tog hemmapöjken Jens hem på hela 39 poäng och han vann därmed även A-klassens två hinkar med havfskräftor. Jo vi var ju även med Skaftös officiella kräfttävling men vi skulle ju på skaldjursbufé på kvällen så varför vinna den dagen?  Själv fick jag 28 p och det är nog personbästa på den banan. Varför hinka efter extra kräftor…?


Apropå skaldjurbuffé så var lördagens lika härligt god som vanligt och en eloge till hummerkungarna Reine och Gebben som buffrat humrar som vi fick förmånen att avnjuta på kräftkalaset efter kaotiskt årsmöte och prisutdelning. Kaotiskt årsmöte? Ja ni som läser Ernie och känner till Pirayaklubben vet vad jag menar.

Men jag skulle ju sköta protokollet så jag får väl se till att det ser ordentligt ut.


Prisbordet dignade av priser och alla fick välja två. Hälge Whiskey. Är det någon som hört talas om den tidigare? Inte jag, så jag valde den.  Rookien valde en gammal djäkel och Reines ögon glimrade yvigt flaskan öppnades för att gå laget runt. Det nästan dammade om den. Tackar. Inte varje dag man får smaka en 18-åring … Och sedan gäller det gamla vanliga hederkoden. Är man inte med får man ingenting veta.


Men vem vann  ”spelapåsammabollhelabananpriset”?  Jo, Anders Westling hade turen att bli lottad som vinnare. Det är väl så han kan vinna. Med lottens hjälp alltså. Sitter väl i sedan handbollseran. I vart fall vann han en djäkligt fin bärbag.  Inget för mig förstås. Bärbagar är till för de under 9.0 i hcp.


Stora tack till Claes och Gebben som höll i årets förträffliga arrangemang, till Reine och hans buffé, till Mikael för nytt pris- och engagemang för årets och kommande sop, till Sventofts som håller hus, Till Lagerin för frukost, tack Lasse som visade att även en Camp kan spela uruselt.  Tack ni rookies för lektionerna och ni övriga för samkvämet.  Och tack doktor Herman.  Du behövs mer och mer. TACKAR!


Vi ses nästa år. Då djä…


Skarpa fina bilder från 2015 års Sop


2015 års Sopen

1 Gunnar Lundqvist

2 jens Forsell.

3 Anders Westling


Och på fallande skala finns vi andra.